BLOGG D: ELEMENTS OF JOURNALISM

För ungefär ett halvår sedan spridde sig ett minst sagt hemskt klipp på youtube över världen. Händelsen som dokumenteras i filmen äger rum under en av occupy wall street demonstrationerna på universitetet UC Davis i USA. Polis är där för att bryta upp de fredliga demonstranterna, när en konstapel bestämmer sig för att saker går allt lite för långsamt. För att påskynda det hela bestämmer han sig för att skjuta pepparsprej på de sittande ungdomarna (har du inte sett klippet går det att finna den korta verisionen här: http://www.youtube.com/watch?v=6AdDLhPwpp4).

Jag minns hur internet, under några timmar, stod i lågor. Människor var upprörda bortom fattningsförmåga och jag skulle gissa på att rörelsen aldrig tidigare fått så många nya anhängare som den dagen. Den poliskår som hade hand om just denna insats var snabba med att uttala sig kring händelsen, de menade att det var en handling i självförsvar då demonstranterna gjorde kraftigt motstånd. Japps, kraftigt motstånd. Hur det än må vara med den saken, tänker jag inte beröra. Det är oviktigt i sammanhanget. Det som dock är av intresse här, är det faktum att alla har möjligheten att bilda sig en egen uppfattning. Det finns flera långa klipp på händelsen, från många olika perspektiv. För i dagens samhälle, finns det kameror överallt. Nästan alla har en telefon med förmågan att fånga verkligheten, och nästan alla vet hur man sedan lägger upp dessa filmer för allmänhetens ögon på internet.

Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att så inte var fallet. Vi föreställer oss en värld utan mobiler med kamera, utan den teknologi och de sociala medier som finns idag. Ni vet, som på den gamla goda tiden för bara något enstaka decennium sedan. På den tiden när bara ”gammelmedierna” existerade. Av allt det material jag sett kring pepparspray-incidenten, vilket är en hel del, har ingen av den dokumentation som skett på plats gjorts av någon av de etablerade medierna. Det fanns så vitt jag vet ingen videokamera från någon tv-kanal på plats, det fanns ingen tidningsjournalist, och det fanns ingen radio. Det fanns bara en hel drös vanliga människor, och en något mindre drös poliser med några lite för testosteronstinna individer.

Så i denna retrovärld vi nu föreställer oss, vad hade allmänheten fått veta? Eller ännu viktigare: vad hade journalisterna, via de olika medierna, kunnat presentera för allmänheten? Ja polisen sa ju det att demonstranterna gjorde våldsamt motstånd, så det skulle ju gå att skriva i tidningen. Är vi Fox news går det ju uppenbarligen även att lägga till det att de dära liberala socialistsvinen till studenter, de får baske mig skylla sig själva när de sålt sina själar till belsebub på det här viset. Ett medium med seriösa journalister skulle ha polisens uttalande, och med lite flyt få tag på någon privatperson som befann sig på platsen under händelsen och kan uttala sig kring sin upplevelse. Det skulle vara ord mot ord, och på vilken sida störst trovärdighet skulle finnas är förmodligen inte det svåraste att lista ut. Allmänheten skulle i grund och botten inte kunna bilda sig en egen uppfattning, och medierna hade inte haft det material till hands som behövts för att kunna bedriva ordentlig journalistik utan spekulationer och oberoende inblandades subjektiva åsikter och uttalanden.

Lyckligtvis kan vi lämna denna fantasivärld utan teknikens olika finesser bakom oss. Det fanns en kamera på plats som kunde dokumentera, flera stycken till och med. Så det gjorde ingenting att gammelmedierna inte var där. Det fanns andra som kunde fånga händelsen och sprida den till allmänheten, likväl som till just dessa gammelmedier. Alla kan bilda sig en egen uppfattning och journalisterna kan presentera en trovärdig bild av verkligheten.

Saken är nämligen den att medierna inte kan vara överallt, de kommer missa stora händelser. Det är förståeligt och oundvikligt. Men med dagens teknik, och med de sociala medierna, så är det inte hela världen att de inte är där. Bild och ljudmaterial kan de få tag på från privatpersoner, och att sakerna skett, alltså att själva nyheten finns över huvud taget, sprider sig som en löpeld via bloggar, facebook, twitter och alla andra tänkbara kanaler. På detta vis kan alltså medierna ta upp sådana ämnen som befolkningen tycker är viktig genom att skanna av de trender som finns. Lyfta sådana frågor som allmänheten, de journalistiken i grund och botten ska arbeta för, behöver veta. Och det går att göra på ett trovärdigt och journalistiskt professionellt sätt. Övervaka självständigt och förmedla objektivt. Låter inte det kalasbra så säg?

Självklart är det inte bara guld och gröna skogar. Det finns vissa mycket viktiga aspekter som journalisterna måste ha i åtanke då de arbetar på detta vis. De måste vara källkritiska, de ska leva upp till sanningsstyrkningens disciplin. Ibland får jag intrycket av att de klassiska medierna känner sig tävla med olika sociala medier. De legitimerar sin sensationsjournalistik med argumentet ”det går ändå att läsa på bloggar”. De struntar i den kärna bra journalistik bygger på eftersom det inte är en regel de sociala medierna behöver leva upp till. Är journalistkåren inte försiktiga här kommer den legitimitet de klassiska medierna har jämfört med alla dem som uttrycker sina åsikter och tankar på internet, de som inte bryr sig om de etiska spelreglerna, att försvinna. Och om de inte har den, vem kommer då bry sig om vad tidningarna skriver? Den kanske största anledningen till att gammelmedierna finns kvar skulle jag argumentera för är tack vare deras legitimitet. Internet är mer lättåtkomligt, känslostarkare, fängslande och har en större kvantitet. Det kanske enda journalisterna har, är trovärdigheten.

Det är därför så ledsamt att se när olika medier säljer sitt innehåll, ”granskar” företagen som ger dem pengar och i slutändan fungerar som ett verktyg för kapitalismens händer. För att journalismen ska fungera, är det inte bara reportrar och nyhetsankare som måste utföra sina jobb i enighet med den ideala praxisen, veta att de producerar sitt material i det förbund av trovärdighet de har med befolkningen. Bolaget måste också komma till denna insikt. Man ska inte bita den hand som föder en, och därav heller inte gå i förbund dem man ska granska. För att gammelmedierna ska överleva med hedern i behåll måste journalisterna och mediebolagen arbeta tillsammans, dra åt samma håll, till att skapa legitima, fristående och trovärdiga nyheter till befolkningen.

Om mediehusen och journalisterna tillsammans vågar göra detta, kan de med de sociala mediernas hjälp, med Internets hjälp, och med teknikens hjälp ha den mest omfattande och innehållsrika nyhetsrapporteringen genom tiderna. De har potentialen att i större utsträckning än någonsin tidigare kunna genomföra sina jobb och fungera som den demokratiskapande instans de faktiskt är. Men gör de fel, kan det mycket väl innebära slutet för det som vi idag ser som god journalistik.

Anton Emanuelsson Vretander
(Och tack alla för en mycket trevlig kurs, det har varit ett äventyr!)