Nyhetsvärdering Blogguppgift A

I söndagsmorse nåddes vi alla av nyheten, den hemska upptäckten vilken kom att skaka det själva fundament som många människor står på. Till vilken digitalt baserad nyhetssida jag än sökte mig fanns det enbart en nyhet som tog upp hela blickfånget, sångerskan Whitney Houston hade gått ur tiden. På Aftonbladets hemsida (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14359603.ab) gick det att läsa om hur den blott 48årige världsstjärnan hittats död i sitt badkar på det hotell där hon för stunden vistades. När hundratusentals, kanske miljontals, människor sörjde kunde jag inte sluta tänka en tanke, ”varför i hela världen är det någon som bryr sig?”. Hur kan det komma sig att en persons bortgång, av alla de 7 miljarder människor som spatserar på denna planet, kan ha en sådant enormt medialt genomslag världen över?

I dessa funderingar kom jag att tänka på en bok jag läste i höstas, på en kurs i medie- och kommunikationsvetenskap som jag studerade på fritiden. Författaren, Heike Graf,  förtäljde i Mediesamhället - centala begrepp (2009) om några kriterier för vad som gjorde en nyhet till just, en nyhet. Han skrev att en händelse som är bra ur medias synvinkel gärna ska vara dramatisk och med fördel även inkludera kända människor. Vidare är det självfallet kalasbra om nyheten skett så nära läsaren som möjligt samt ännu bättre om den till råga på det är dyster. Alla dessa aspekterna triggar mottagarens nyfikenhet in i det oändliga. Så med denna insikt i bagaget kanske det går att bringa större klarhet i det mina minst sagt konfunderade tankar kring vår kära Whitney.

Var händelseförloppet kring Houston dramatiskt? Sannerligen, hon har enligt Aftonbladet åkt in och ut från drogrehabilitering under flera års tid (för att inte tala om att hennes senaste besök blev en kombinerad familjetripp då hennes dotter slog följe med henne). Inkluderar storyn kända människor? Sannerligen. Ägde spektaklet rum nära läsaren? Nja.. kanske inte. Men Beverly Hills, tillsammans med grannen Hollywood,  känns i ärlighetens namn ibland som att det ligger runt hörnet. Så slutligen, är historien dyster? Jo men visst är den det, damen har ju dött!

Ur mediesynvinkel är det här en kalasnyhet, tänk vad många spännande sidoberättelser som kommer kunna grävas fram ur det här. Vad sa vännerna om hennes sista uppträdande? Dog hon till följd av drogerna? Kommer dottern sörja? Och återigen ställer jag mig själv frågan, ”varför i hela världen är det någon som bryr sig?”. Är det bara för att varenda mediastation i västvärlden sätter det på förstasidan som läsarna utgår ifrån att det faktiskt är intressant? Hadenius & Weubull skulle förmodligen skaka på huvudet och säga ”vad var det vi sa”. I deras bok ”Massmedier: en bok om press, radio & TV” från 2005 skriver de om hur vi skulle kunna se på dagens media som en journalistisk kris, där det viktiga inte längre är att nyheten är viktig, eller ens sann, utan att den säljer. I stunder som denna tackar jag sociala medier som ger människor möjligheten  att uppmärksamma sådana här dumheter. Snart efter att mediapådraget inletts spred sig en väldigt träffande bild på facebook, en bild som ställde frågan hur det kommer sig att en persons död får så många människor att gråta, medans när en miljon människor dör  i afrika till följd av svält och fattigdom, är det ingen som vänder ens en sorgsen blick däråt.

Självfallet behöver vi dock inte leta mycket efter liknande exempel. På förstasidan till onsdagens NT (tidning i Norrköping) går det att läsa om Carin friade till Johan, med hjälp av storbildsskärmarna utanför Hageby Centrum. Jag är självfallet mycket glad för deras skull, och nog tycker jag allt att det var ett roligt sätt att gå till väga på. Men tycker jag att det borde stå på framsidan? Nix. Tycker jag att en NT-repporter ska behöva vara på platsen, väntandes med carin, för att dokumentera hela händelsen? Nej tyvärr, inte det heller.

Jag förstår nyhetsvärdet. Det ligger nära läsaren, det är en unik händelse, det var alla hjärtans dag. Det innehöll till och med en knutta dramatik då det för en stund hade verkat som att Johan inte skulle komma till mötet (vilket självfallet hade lämnat den nu blivande bruden i en smärre löjeväckande situation). Men finns det inte så otroligt många saker som i grund och botten är viktigare, och har större värde att förmedla?

Jag tänker på Occupy wall street-rörelsen som spreds likt en löpeld över USA i höstas, men ingen Svensk tycks veta något om. Eller hur vår storebror i väst nyligen genom ”The National Defense Authorization Act” i somliga fall tillåter fängslandet av amerikanska medborgare utan någon som helst rättegång, vilket mer eller mindre suddar ut mänskliga rättigheter (http://www.counterpunch.org/2012/01/18/why-the-ndaa-is-unconstitutional/). Eller kanske något glädjande, så som forskningens revolutionerande framsteg i frågan om att återskapa hjärtmuskeln hos patienter som råkat ut för en hjärtattack (http://www.sciencedaily.com/releases/2012/02/120213185441.htm)? Spännande och ganska viktiga saker om ni frågar mig. Men det är nog så, att de helt enkelt inte lever upp till medias kriterier för vad som är eftersträvansvärda nyheter. De sker för långt bort, innehåller inga kändisar och inte tillräcklig mängd av de intriger som folk tycks hålla så kära. Men nog innehåller de mycket annat av värde, de här händelserna har alla tre potentialen att förändra själva den grund vårt samhälle är byggt på.

Och nu kan jag inte sluta ställa mig själv frågan, ”varför i hela världen, är det ingen som bryr sig?”
Anton Emanuelsson Vretander