BLOGG B: ETIK I MEDIERNA

De publicistiska överväganden som behövde göras i efterdyningarna av den mördade homosexuelle mannen 2008 är om du frågar mig inte särskilt kniviga. Jag skulle till och med drista mig till att hävda att det är ett ganska enkelt övervägande att göra, så länge resonemanget förs med Spelregler för press, radio och tv som grund. Vilket om något bör vara eftersträvansvärt. Låt oss för enkelhetens skull kort och gott beta av några av de olika punkter som tas upp i publicitetsreglerna (http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=portal – 7/3 2012), resonera kring huruvida dessa rättfärdigar uthängningen av privatpersoner i detta fall, och se vart vi hamnar.

Riktlinjerna jag kommer fokusera på är de som berör respekt för den personliga integriteten. Det finns i denna kategori två punkter som är av störst intresse i detta sammanhang, den första av dessa lyder: ”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning”. Frågan som efter detta först och främst behöver ställas är ganska enkel, kan den information vi överväger att publicera kränka privatlivets helgd? Svaret är lyckligtvis även det ganska enkelt, absolut kan den det.  Att nämna ålder, bostadsord samt typ av blogg individen aktivt skriver i gör det ganska enkelt för även den minst erfarne googlaren att gräva fram en full identitetsbild. Det lite svårare övervägandet att göra i sammanhanget blir att avgöra om allmänintresset kräver offentlig belysning. Det går säkerligen att rättfärdiga en publicering med argument från detta, det handlar ändå om ett mord kring vilket det uppstått en viss uppståndelse. Dock vill jag här hänvisa till det faktum (som även det tas upp i publicitetsreglerna) att personer, även om de är misstänkta för brott, som ännu inte dömts alltid ska betraktas som oskyldiga.  Börjar man ignorera detta enkla konstaterande tycker jag personligen att journalistiken är ute på mycket mycket tunn is.

I den andra viktiga punkten inom detta område står det ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”. Detta leder i det berörda fallet till frågeställningen, vet vi med säkerhet att de olika saker vi överväger att publicera kring inblandade personer låg som grund till mordet? Fram till det att domen faller vill jag hävda att nej, det gör vi inte. Det blir nästan fånigt att hävda något annat då till och med åklagaren menade att det ännu inge går att se detta som ett hatbrott. En antydan till att de misstänktas religion eller politiska tillhörighet skulle ligga till grund blir då enbart inte bara spekulationer, utan riskerar även att fördjupa de klyftor som finns i vårt samhälle. Det riskerar att spä på det hat som olyckligtvis sjuder mellan olika kulturer.  Det är likartat med de vilda och helt ogrundade spekulationer som snabbt växte upp efter massmorden i Norge sommaren 2011. Innan några fakta som helst fanns kring vem/vilka som stod bakom handlingen började ett flertal medier kvickt beskylla islamistiska terrorister. Och ptja, jag behöver nog inte utveckla vidare hur urbota korkat, fel och fördomsfullt detta visade sig vara.

Innan jag går vidare till en typ av avslutande resonemang kring medieproblematiken som omvälvde mordet i Malmö vill jag lyfta fram ett exempel från min egen närhet, om varför det är viktigt att medier inte riskerar att hänga ut någon som ännu inte är dömd för brott. En god vän till mig bor i ett mindre samhälle i mellersta Sverige, en sådan plats där alla inte riktigt känner alla, men ändå har koll på de flesta som bor där. Min väns granne blev anmäld för våldtäkt. En av de absolut värsta brottshandlingar man kan genomföra enligt många. Medier i området gav så pass mycket information kring mannens identitet att somliga nyfikna personer lyckades klura ut exakt vem han var. Som ni säkerligen kan föreställa er, spred sig ryktet ganska kvickt genom orten. Väl i domstol visade det sig att han var helt oskyldig, men skadan var redan gjord. Det spelade ingen roll att han inte genomfört brottet, för i alla andras ögon var han bara en våldtäktsman som undkommit lagen. Hans liv blev helt förstört till följd av att medierna i området tyckte att det var publicistiskt försvarbart att lämna ut informationen.

Åter till fallet i Malmö! Vad tycker jag då med grund i dessa publicitetsregler kan vara värt och försvarbart för media att nämna kring identiteten hos de inblandade? Först och främst vart mordet ägde rum, dock inte för specifikt. Stad kan räcka, men statsdel kan även det vara försvarbart. Åldrar på de misstänkta ungdomarna samt den mördade mannen anser jag kan vara relevant även innan en dom fallit. Med enbart denna information går det förmodligen inte att klura ut identiteten hos någon av de inblandade. Känner en tidning behovet att fylla ut artikeln går det exempelvis att fokusera mer på sådant som inte har med personernas identitet att göra, exempelvis hur brottet genomfördes och dylik konkret information.

Vad tycker jag inte är moraliskt försvarbart för en tidning att publicera? Som jag ser det finns det med det fokus denna text haft två olika kategorier av information som inte är rätt att publicera. För det första: all information, innan dom fallit, som kan röja de inblandades identitet. Detta kan exempelvis innebära sexuallitet, religion eller politiska åsikter så länge dessa saker inte garanterat har haft inverkan på brottet. För mig handlar det om grundläggande respekt för andra människors integritet samt en vilja till ett rättsligt system och samhälle där oskyldiga människor inte lynchas enbart för misstankar. Kort och gott ett rättvist samhälle. För det andra hör spekulationer kring vad som ligger bakom brottet inte hemma i en tidning. Det visar bara på fördomsfullhet och en större vilja att skapa rubriker än att eftersträva ett samhälle där människor av olika kultur och sexualitet respekteras. Att benämna detta som ett islamistiskt hatbrott mot en homosexuell man utan att detta är ett säkert faktum, skapar onödiga motsättningar.

Jag tycker det är ledsamt att se skjutglada medier som värderar läsarsiffror högre än respektabel journalistik. Det blir för mig i det närmaste tragiskt när chefsredaktören på Aftonbladet mer eller mindre rättfärdigar tidningens beslut att publicera både spekulationer och mycket information kring identitet med argumentet att det ändå går att hitta på nätet. För mig så har de etablerade medierna och journalisterna som arbetar där ett ansvar gentemot samhället, och detta förändras inte bara för att deras monopol på offentlighet försvinner genom bloggar. De har en legitimitet och etablering som bloggar på internet saknar, de har en kodex som inte får brytas. För i ärlighetens namn, vid det tillfälle då inte ens yrkesmännen klarar av att leva upp till de spelregler de själva upprättat och inte inse konsekvenserna av det de publicerar, kanske det är dags att lagstadga regler så att personlig integritet återigen kan tas på allvar och hela folkgrupper inte straffas för några få människors handlingar.

Anton Emanuelsson Vretander